Boktips!
Att växa genom möten
Av Kay Pollak
Boken handlar om tankens kraft och hur våra tankar påverkar oss i mötet med människor. I boken får vi tips, övningar och mantran som är ämnade att hjälpa oss så att varje möte med människor gör att vi själva växer.
Boken är enkelt skriven där varje eller varannan sida startar med en rubrik, en förklarande text och en mening eller ett mantra som man ska försöka ta in och reflektera över. Dessa meningar är till för att vi ska ändra vårt tankemönster så att vi blir mer positivt inställda. Jag har valt ut några av mina ”favoritmantran” ur boken som kan läsas nedan.
”Jag har något att lära av varje människa jag möter.”
”Jag ensam har ansvar för hur jag tolkar det jag ser.”
”Det enda jag kan ändra på är mina egna tankar.”
”Det jag tänker om dig berättar om mig. Det jag tänker om dig säger inget om dig.”
Boken inleds med texten ”Inget i den här kursen är nytt för dig” och det stämmer så väl! Allt som står är saker jag vet bara jag hade tänkt lite längre i min vardag. Boken tar till exempel upp att det människor ser ner på är oftast det som de har svårt att acceptera med sig själva, människor som omotiverat är otrevliga mot mig är oftast inte arga på mig och min egen ilska bottnar alltid i en rädsla. Det är så självklart, jag vet allt det där men ändå hamnar jag i de lägen då jag talar illa om andra människor eller blir otrevlig mot otrevliga människor. Alltså måste jag liksom många andra träna på att tänka bra tankar för som redan sagts, mina tankar är faktiskt det enda jag kan ändra på!
Jag tycker att detta var en fantastisk bok och det är en bok för alla vuxna, åtminstone alla de som någon gång tänkt möta en annan människa. Boken är otroligt relevant för en hälsovägledare eftersom det faktiskt är vår uppgift att möta kunden, människan, där den är. Jag kommer aldrig kunna ändra på kunden men jag kan ändra hur jag tänker om den och hur jag väljer att tolka det jag ser. I ett hälsovägledaryrke kommer man träffa på otrevliga, skeptiska, arroganta och allmänt negativa människor men genom att ha insikten om att den här människan egentligen inte är arg på mig kommer att hjälpa mig att orka hjälpa den. Genom att hjälpa andra människor hjälper jag också mig själv bara jag tror på att alla människor har något att lära mig.
Vi befinner oss i en tid då skvaller, skandaler och elakheter hör till vardagen och det ligger väldigt mycket pengar i den branschen. Den värld vi lever i uppmuntrar den här typen av att rota negativitet till andra människor i oss och jag är lika påverkad som någon annan. Men jag vill verkligen bli bra på det här eftersom jag själv upplevt hur mycket bättre man mår i sig själv när man tror gott om människor så jag tänker träna och som det står skrivet i boken ”Fred uppnås genom att ta ett hjärta i sänder” och ”Världen förändras när jag ändrar uppfattning om världen”.
Årets visdom
Du har inte misslyckats förrän du slutat försöka
Sann visdom! Men idag sa han någon ännu bättre!
Kunskap är fördummande
Poängen var att desto mer man lär sig desto mer inser man att man inte vet. Det är ju precis så det är! Ju mer man får veta ju mer vill man veta.
Boktips
Verklighetsbaserade böcker är i de allra flesta fall brutala och otäcka. Att det hänt på riktigt förstärker givetvis dessa känslor men jag tror att det är viktigt att då och då påminnas om hur världen verkligen är. Inte minst för att inte bli övermodig och tro att det där kan aldrig hända mig. Genom att läsa om andras öden kan man också i värsta fall lära sig uppfatta varningssignaler om man själv någonsin skulle hamna i destruktiva förhållanden och sitiuationer. Genom att läsa, begrunda och tänka ger vi också författarna, alltså offren en slags bekräftelse på att de är trodda.
Jag hoppar nu över uppenbara bokval som Inte utan min dotter, Pojken som kallades det och Gömda eftersom jag tror att de allra flesta känner till dem redan.
Marina Nemat - Fånge i Teheran Boken handlar om en kristen 16-årig flicka som härstammar från Ryssland som med sin familj i det fredliga Iran. Efter en revolution i landet byts hela styret och plötsligt byta skolämnen som matte och språk ut mot religiösa fanatikers uppfattning av koranen. Marina protesterar mot detta och hamnar i ett fängelse där skräck, tortyr och död hör till vardagen.
Personligen gillar jag den här bäst av dem jag kommer att tipsa om, jag grät redan i prologen! Jag gillar att hon berättar hur det var att leva i landet innan upproren för idag är det svårt att tro att människorna levde i lyckliga liv i landet vi förknippar med terrorister och självmordsbombare.
Richard B. Pelzer - En brors berättelseAlla har vi väl (eller borde) läsa böckerna som chockade världen om Dave som var pojken som kallades det. Hur han levde ihop med en missbrukande och morbid mamma som utsatte honom för både misshandel och tortyr vilket efter en allt för lång tid resulterade i att han blev omhändertagen av socialen. Tyvärr slutar inte historien där.
I En brors berättelse får vi veta hur livet i familjen utvecklades efter Daves försvinnande. Kvar i huset fanns fortfarande fyra bröder som i sin tur deltagit i den fysiska och psykiska misshandeln av Dave. Nu behövde de ett nytt offer och lotten föll på den yngste, Richard, som faktiskt varit en av de värsta mot Dave. I boken får vi läsa om hur han gick från att vara mammas favorit till hackkyckling, skuldkänslorna över vad han gjort nu när han själv utsattes för det och strävan efter att få vara en del i familjen.
Jag började läsa boken med stor skeptism, trodde att det bara var en brorsa som vill tjäna lite pengar på sin brors olycka men en bit in inser man att man kan inte tänka att han fick vad han förtjänade. Han var bara en åttaårig pojke när som var uppväxt i en sådan destruktiv miljö att han knappt visste rätt från fel och bara gjorde det han kunde för att själv undkomma moderns sinnesjuka. En väldigt bra bok där man får se en annan sida av berättelsen, en sida som inte verkar ett dugg ljusare.
Sengül Güvercile - Offrad för hederns skullSengül bor i Danmark med sin emigrerade familj när hon en dag träffar en kille och blir förälskad. Men han duger inte för hennes föräldrar som gillrar en fälla och dödar honom mitt framför hennes ögon.
I boken får vi både följa händelserna före och efter det brutala mordet. Hur olyckorna bara tycks följa varandra. Fäderna som mördar i hederns namn och sedan försöker lägga skulden på minderåriga för att slippa straff, hur Sengül som redan utstått så mycket bli våldtagen på det ungdomshem hon placeras i och hur hennes brist på förtroende på andra människor påverkar hennes vuxna liv. Givetvis känns den här boken ännu otäckare eftersom det utspelas så nära hem.
I min bokhylla har det nu stått en bok i två år som jag drar mig för att läsa. Boken heter Jag överlevde! och är skriven av Mietek Grocher som överlevde andra världskriget i koncentrationsläger. Det finns så många liknande böcker men den här vet jag är bra för jag köpte boken av honom personligen efter ett av hans föredrag som han höll på min gymnasieskola. Jag har aldrig sett så många hormonstinna tonåringar sitta så tysta så länge. många av oss grät genom hela föredraget och man kan verkligen inte förstå hur någon endaste kan gå vidare efter så mycket ondska. I sommar ska jag äntligen läsa den, på första sidan har han skrivit ner hälsningen "till Emily, tack för uppskattningen och hoppas på eftertanke, kram. Det tror jag inte går att undvika!
Konstverkskaffe?
Om kaffet såg ut så här skulle jag kanske vara villig at ge det en chans! Det är helt otroligt vad många träffar man får om man söker på latte art! Testa själv!
Bildkälla
Bildkälla
Bildkälla
Reklam-musik
En principsak
Jag vill väldigt gärna ha klänningen och när jag först såg den räknade jag nog med att den skulle kosta 300 kr och inte 150 som den gör i butik. Men av princip vill jag inte köpa den när det är så uppenbart att den här människan utnyttjar systemet och gör så att sådana som jag alltid möter sold out när vi hittar saker vi tycker om.
Så nu är frågan om jag vill ha den så mycket att jag ignorerar det faktum över att jag just nu hatar denna människa av hela mitt hjärta.
Vad ska jag med värdighet om jag kan ha det bra? - Stiko Per Larsson
Fler nya lärdomar
Har några passande fakta som jag tänkte delge er!
Att det måste smaka blod i munnen för att träningen ska ge något är en myt! Tvärtom ligger den ultimata konditionsträningen ungefär mellan 120 och 180 och ska pågå 20-40 minuter. 120 i puls motsvarar en rask promenad och under 180 ligger du på när du fortfarande kan prata medan du springer. om man överskrider denna puls börjar du bilda mjölksyra vilket innebär att du inte får ut tillräckligt med syre till dina muskler. Syre är en av de komponenter som behövs för att förbränna fett. Alltså springer du för snabbt stryper du syretillförseln, slutar förbränningen och får mjölksyre. Så är du bara en vardagsmotionär finns det ingen anledning att springa så fort, ska du däremot tävla i något finns det poänger med mjölsyraträning.
Nästa myt är att man förbränner fett när man går och kolhydrater när man springer. Det stämmer inte. När vi rör oss använder vi oss av både fett och kolhydrater. När vi går har vi en procentuellt högre andel fett som vi använder oss av. Ju snabbare vi rör oss ju mer kolhydrater kommer användas och när det går fort förbränner vi en procentuellt större del kolhydrater än fett. Så om du springer 45 minuter förbränner du mer fett än kolhydrater men en procentuellt mindre del fett än om du går. Anledningen till att gång fortfarande används som fettförbränningsträning är för att de flesta klarar av att gå en längre tid än vad de orkar springa.
Så nu vet ni det!
Ormgrop?
Ett spa i Irael erbjuder en ormmassage för 40£. Behandlingen genomförs av sex icke-giftiga ormar och ska tydligen ha en avstressande effekt. Storleken på ormarna beror på hur djup massage man vill ha. Personligen känner jag att jag aldrig någonsin skulle låta någon lägga en bunt ormar ovanpå mig och desstuom ta betalt för det! Eller vad tror ni? Finns det en marknad för det här?
100 drömmar
Han hade med sig allt från boktips, otroliga historier, egna erfarenheter, olika tankesätt och förklarande bilder. Han hade ett tips som jag verkligen tror på och det är att sätta saker i skrift. Har man någon gång skrivit ner saker är det större chans att man gör dem eller att det händer. Flumlära eller humbug, spelar ingen roll. Det fungerar många gånger!
Han berättade om en kille som skrivit ner vad han ville åstadkomma innan han fyllt trettio och sedan låst in pappret i ett bankfack. Tiden gick och han glömde bort det. Efter sin trettioårsdag påminde hans pappa honom och han kunde pricka av nästan allt på listan. En annan ville väldigt, väldigt gärna ha en bil. Hon klippte ut en bild på exakt det märket, den modellen och den färgen hon ville ha, skrev dit vilket pris hon var villig att ge och satte upp den på kylskåpet. Efter några månader när hon skulle fika med en kompis gick hon förbi en bilaffär och där står hennes drömbil och kostar exakt den summan hon skrivit på lappen. Helt otroligt!
Han och jag också vill förtydliga att bara för man skriver ner saker är det inga garantier för att det händer men chansen att det händer ökar markant om man skriver ner. Varför vet jag inte. Vet inte om någon vet det men för många fungerar det.
Det han sa att man skulle kunna göra och som jag har påbörjat nu så var det att skriva ner 100 drömmar eller mål (jag gillar drömmar bättre eftersom för mig är mål något som jag måste eftersträva och klara av inom en viss tid, en dröm är något jag hemskt gärna vill men jag har inget krav på att faktiskt genomföra det). Drömmarna kan handla om allt från karriär, relationer, erfarenheter, ägodelar... Det finns inga gränser på drömmar! Den här listan med drömmar läser du sedan igenom en gång om dagen och du kommer snart märka att du kan börja pricka av dem!
Jag tror att mycket handlar om att medvetengöra vad man egentligen vill och veta att det här finns kvar imorgon också. Jag har märkt att jag till exempel sover bättre om jag skriver ner saker jag tänker på innan jag lägger mig eller att jag blir mindre stressad om jag skriver listor på saker jag behöver. Då vet man att det finns kvar när jag kan ta tag i det igen. Jag tror också att om man varje dag går igenom saker man vill göra så blir man mer uppmärksam när chansen att genomföra dem uppenbarar sig!
Jag har fastnat på 37:e drömmen men har sparat listan och kommer fylla på den allt eftersom tills jag fått ihop mina 100!
Irritationsmoment i trafiken
Exempel 1. Rondeller
Enligt lag skall du blinka ut dig ur rondellen för att visa att du skall ut, dels för att bilen bakom ska vara beredd på en eventuell fartminskning och för att bilar på väg in i rondellen ska kunna se att det blir en lucka att åka i. Varför är denna enkla sak så svår? Varannan bil missar detta vilket att jag sitter och svär över att det tar dubbla tiden att komma fram och det bildas långa köer innan varje rondell! Sedan finns det många som blinkar vänster när de är inne i rondellen för att visa att de vill hela vägen runt. Åh vad irriterande det är! Det finns ingen lag som säger att du ska göra det utan något påhitt som fått fäste! Jag kan ju inte veta vart i rondellen du svängde in och hur långt du har kvar på ditt varv vilket gör att du ändå måste blinka ut dig vilket gör allt vänsterblinkade helt överflödigt!
Exempel 2. Vänstersväng med trafikljus
Vid vänstersväng skall du blinka vänster. Skall du byta fil så ska du blinka åt det hållet du vill byta. Detta för att bilar bakom dig inte ska köra in i dig. Detta är så självklart och ändå är det så många som inte klarar av det. Helt utan förvarning går det från högerfilen rakt in framför bakomvarande bil och sedan ännu en fil till vänster för att komma till svängfilen. När de väl kommit (utan att blinka en enda gång) får de stanna vid trafikljuset. När de väl står där i en "du-får-bara-svänga-vänster-fil" bestämmer de sig för att nu är det dags att slå på blinkersen vilket inte alls är nödvändigt längre då det står i den filen! Varför!?
Det här är saker jag svär över dagligen. Vad stör dig i trafiken?
Fucking facebook
Jag är sååå trött på facebook. Enda anledning till att jag har en själv är för att mina kompisar har det och brukar dela bilder. Funderar på att avveckla min trots det.
Jag gillar inte facebook av flera anledningar. Det spammar, varje gång man loggar in har jag fått en massa invites till olika grupper. Oftast skräp men ibland är det seriöst eller politiskt, till exempel stoppa våld mot kvinnor eller rosa bandet. Bara för att man ska få dåligt samvete om man inte går med. Jag klickar i princip inte accept på något alls, tror inte att världen blir bättre för att det bildas facebook-grupper.
Men det som gör mig allra mest irriterad är allt spioneri som sker, ingen verkar tänka på hur offetligt allt man skriver blir. Jag har den absolut striktaste inställningen man kan ha, låter bara vänner se vad jag lagt upp och vad jag skriver och när jag skriver saker är det för att jag vill att folk ska veta eller för att jag har tråkigt och hoppas någon ska nappa.
Var och varannan dag så får jag vänförfrågningar av människor jag aldrig träffat eller människor som jag halvkänt för länge länge sen men som inte ens skulle hälsa på mig om jag mötte dem på gatan. Ifall jag tillåtit alla att se min profil hade vänförfrågningarna säkert halverats för det enda folk vill är att "tjuvtitta" på ens liv, det är ingen som är intresserad av att bli min vän eller kolla hur jag mår. De vill bara ha något smaskigt skvaller de kan tala om ihop med andra, inte med mig.
Det sjuka är att facebook-vänner till och med blivit ett riktigt begrepp! Vi är inte kompisar på riktigt men vi är facebook-vänner. Hur skruvat är det inte?
Det är klart att jag också blir nyfiken ibland, jag skvallrar ibland och ibland så upptäcker jag vänner eller klasskamrater som jag vet att jag inte hållit kontakten med eller försummat som jag plötsligt kommer på att jag saknar. Men vet ni vad man gör då? Man ringer, skickar ett sms eller ett e-mail. Kanske till och med en facebook-kommentar! Men man låter den personen veta att det vore roligt att ses någon gång för att höra vad som sist och skäms lite för att det var så länge sedan det var sist. Jag loggar inte ut och tänker att nu har jag kollat hans eller hennes facebook så nu är vi vänner igen, som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Många tycker säkert att jag verkar vara världens mest cyniska och tråkigaste människa men jag kan tala om för dig att jag är förbannat bra. Jag är klipsk, jag har ambitioner, jag är en partypingla, en förtrolig vän, jag älskar sagor, jag vill resa, jag avgudar mina föräldrar (alla fyra) och mina syskon, jag försöker lära mig sticka, fetaost är som en drog för mig, jag är usel på tv-spel och kan börja gråta när det blir gameover, jag avskyr att bjuda in mig med armbågen, jag somnar ofta i duschen när jag är full och riktiga vänner vet om allt det där. Det är inget du kan läsa dig till på en facebooksida.
Så ska du använda facebook, använd den för att upplysa människor om att du tänker på dem. Inte för att skvallra 
med din "IRL"-vänner.
