Igår skrev vi slutprovet och vi klarar oss nog! Idag är sista skoldagen och vi ska vara på feelgood hela dagen och göra lite praktiska saker, dagen avslutas med ett boxpass! Är lite rädd eftersom det är träningsnarkomanen Lennart som har det, tror inte han låter oss komma undan billigt!

Jag menar kom igen!? Den är ju fantastiskt! Inte riktigt lika fint som det jag redan har givetvis, det är ju det finaste någonsin men ack vad jag älskar Disney Couture! Vill ha allt! Den dagen då jag är rik...

HIttade ett armband också! Ännu finare än halsbandet! Ibland är det inte rättvist! Haha!

Har sedan länge lovat min kära vän Sara att skriva ut mina bästa tips på verklighetsbaserade böcker och eftersom jag pluggar inför prov så hittar jag de mest lysande bortförklaringarna till att för en stund lämna mina studier.

Verklighetsbaserade böcker är i de allra flesta fall brutala och otäcka. Att det hänt på riktigt förstärker givetvis dessa känslor men jag tror att det är viktigt att då och då påminnas om hur världen verkligen är. Inte minst för att inte bli övermodig och tro att det där kan aldrig hända mig. Genom att läsa om andras öden kan man också i värsta fall lära sig uppfatta varningssignaler om man själv någonsin skulle hamna i destruktiva förhållanden och sitiuationer. Genom att läsa, begrunda och tänka ger vi också författarna, alltså offren en slags bekräftelse på att de är trodda.

Jag hoppar nu över uppenbara bokval som Inte utan min dotter, Pojken som kallades det och Gömda eftersom jag tror att de allra flesta känner till dem redan.

Marina Nemat - Fånge i Teheran

Boken handlar om en kristen 16-årig flicka som härstammar från Ryssland som med sin familj i det fredliga Iran. Efter en revolution i landet byts hela styret och plötsligt byta skolämnen som matte och språk ut mot religiösa fanatikers uppfattning av koranen. Marina protesterar mot detta och hamnar i ett fängelse där skräck, tortyr och död hör till vardagen. 

Personligen gillar jag den här bäst av dem jag kommer att tipsa om, jag grät redan i prologen! Jag gillar att hon berättar hur det var att leva i landet innan upproren för idag är det svårt att tro att människorna levde i lyckliga liv i landet vi förknippar med terrorister och självmordsbombare.  

Richard B. Pelzer - En brors berättelse

Alla har vi väl (eller borde) läsa böckerna som chockade världen om Dave som var pojken som kallades det. Hur han levde ihop med en missbrukande och morbid mamma som utsatte honom för både misshandel och tortyr vilket efter en allt för lång tid resulterade i att han blev omhändertagen av socialen. Tyvärr slutar inte historien där. 

I En brors berättelse får vi veta hur livet i familjen utvecklades efter Daves försvinnande. Kvar i huset fanns fortfarande fyra bröder som i sin tur deltagit i den fysiska och psykiska misshandeln av Dave. Nu behövde de ett nytt offer och lotten föll på den yngste, Richard, som faktiskt varit en av de värsta mot Dave. I boken får vi läsa om hur han gick från att vara mammas favorit till hackkyckling, skuldkänslorna över vad han gjort nu när han själv utsattes för det och strävan efter att få vara en del i familjen. 

Jag började läsa boken med stor skeptism, trodde att det bara var en brorsa som vill tjäna lite pengar på sin brors olycka men en bit in inser man att man kan inte tänka att han fick vad han förtjänade. Han var bara en åttaårig pojke när som var uppväxt i en sådan destruktiv miljö att han knappt visste rätt från fel och bara gjorde det han kunde för att själv undkomma moderns sinnesjuka. En väldigt bra bok där man får se en annan sida av berättelsen, en sida som inte verkar ett dugg ljusare. 

Sengül Güvercile - Offrad för hederns skull

Sengül bor i Danmark med sin emigrerade familj när hon en dag träffar en kille och blir förälskad. Men han duger inte för hennes föräldrar som gillrar en fälla och dödar honom mitt framför hennes ögon. 

I boken får vi både följa händelserna före och efter det brutala mordet. Hur olyckorna bara tycks följa varandra. Fäderna som mördar i hederns namn och sedan försöker lägga skulden på minderåriga för att slippa straff, hur Sengül som redan utstått så mycket bli våldtagen på det ungdomshem hon placeras i och hur hennes brist på förtroende på andra människor påverkar hennes vuxna liv. Givetvis känns den här boken ännu otäckare eftersom det utspelas så nära hem.

I min bokhylla har det nu stått en bok i två år som jag drar mig för att läsa. Boken heter Jag överlevde! och är skriven av Mietek Grocher som överlevde andra världskriget i koncentrationsläger. Det finns så många liknande böcker men den här vet jag är bra för jag köpte boken av honom personligen efter ett av hans föredrag som han höll på min gymnasieskola. Jag har aldrig sett så många hormonstinna tonåringar sitta så tysta så länge. många av oss grät genom hela föredraget och man kan verkligen inte förstå hur någon endaste kan gå vidare efter så mycket ondska. I sommar ska jag äntligen läsa den, på första sidan har han skrivit ner hälsningen "till Emily, tack för uppskattningen och hoppas på eftertanke, kram. Det tror jag inte går att undvika!

 





 

Nu är det bokat! 7 juni 19.20 lämnar Isabell och jag landet och åker till Edinburgh! Sedan har två två veckor på oss för att resa runt i Storbritanien för att sedan flyga hem ifrån London den 22:a! Det kommer bli en fantastisk sommar! Kan knappt vänta! 

Hur kan det känna som att livet rusar förbi samtidigt som det sniglar sig fram? Hur kan det ha gått 10 månader sedan jag flyttade till Linköping? Hur är det möjligt att det är mindre än två veckor kvar på min massageutbildning? Men framför allt hur kan det gå så fort men det ändå känns som en evighet till allt roligt?!

Det nyaste tillskottet på min eventlista är att jag ska tillsammans med Sara och Isabell på nationaldagen lämna landet för att tåga två veckor i Europa! Vi bestämde det slutgiltligt idag så är det  någon som har tips, råd eller känner några bra resedagböcker eller resebyråer så skriv en kommentar!

Helgen var fantastisk (p-festen på lördagen) och mindre kalas (söndagen). Imorgon är nästa praktiska proj, töjar och stretchar. Lite nervigt men kan det nog så länge jagslipper rotatorkuffen! Ska träna lite på Jocke när han kommer hem från sin löprunda!

Nu är det äntligen dags för p-fest! En hel dag med lek och bus följt av sittning och en hel kväll följd av ös. Förhoppningsvis är det fint väder så att man kan sitta sliten i utepuben och se alla de som däckade tidigt gå till hemköp. Med förhoppningsvis menar jag att jag inte är en av de som däckar tidigt och går till hemköp.

Första anhalt är servisförfest hos Jenny. Start 10:00. Andra anhalt HG där temat för dagen är revolution. Det bäddar för mer långsökta förklaringar än någonsin. Utomstående kanske inte riktigt förstår men bästa utklädnad finns i princip inte dock vill alla ha den mest långsökta förklaringen. Vi har själva en ganska bra, enligt oss själva givetvis. Revolution är en sång av R.E.M som är ett stadie av sömn. Givetvis ska vi vara ett pyjamasparty!

Jag avundas alla de som har en och enbart en fast tillvaro i sina liv. Jag har så länge jag kunnat minnas haft minst två hem vilket givetvis alltid leder till samma komplikation, vart har jag mina saker? Jag vet inte hur många gånger jag fått skäll alternativt förbannat mig själv för att jag glömt mina saker på det ena eller andra stället och jag har så länge önskat att jag ska bli stor så jag får ett eget ställe så alla mina saker är och förblir på en och samma plats. Dock verkar det vara så att ju äldre man blir ju fler hem får man, jag kan lätt säga att jag nu lever i fyra hem. Om jag tar i skulle jag komma på betydligt fler!

För att återkomma till det här med alla saker. Det vore inte så irriterande om jag visste att jag glömt saker och att jag visste i vilket hus vilka saker fanns. Så är det inte nu. Varje gång jag ska ha något som jag inte hittar vet jag inte om jag tappat bort dem någonstans eller glömt dem hemma och framförallt, är det värt att fortsätta leta just i det här huset?

Den största frågan är ju ändå, kommer jag någonsin bli så vuxen att mina tillhörigheter befinner sig där de ska vara eller är jag för evigt dömd att tappa bort dem?

I morse så vaknade jag  av att Jocke snarkade. Ingen trevlig melodi! I vanliga fall brukar jag hålla för hans näsa en stund, då rycker han till sedan är han tyst i åtminstone tio minuter, en slags snooz skulle man kunna säga.

Idag lät jag honom vara och gick upp istället. Det var lika bra. Frågan är bara hur jag ska fördriva tiden idag. Börjar få slut på idéer...

Satt i soffan och ville verkligen inte träna idag men Jockes kompis hade tipsat mig om ett pass som verkade vara jättebra och det gick på torsdagar och efter lite snäll övertalning av Jocke stack jag iväg i alla fall. När jag kom dit var dock passet inställt på grund av kristi himmelsfärd. Så typiskt när man kravlat sig upp ur soffan och iväg i princip mot sin vilja. Blev crosstrainer som skulle motsvara tre kilometer, tror dock att det är optimistikt räknat för så snabbt springer jag inte på riktigt och sedan 2000 meter på rodd. Den där rodden tar på en ordentligt!

Jag har med jämna mellanrum drömmar om att jag blir gravid. De brukar vanligtvis finnas en tvist på drömmen, t.ex. den gången jag drömde att en gynekolog berättade att jag bara hade två menstruationer kvar innan jag skulle bli steril.

Min far och min syster har sedan länge startat sin babypropaganda och förväntar sig att jag inom en åtminstone någrolunda framtid ska berika deras liv med en liten bebis. Så sent som förra veckan ringde lillasyster och krävde att hon skulle bli moster. Efter ett bestämt nej muttrade hon bara att nu visste jag i alla fall vad hon ville ha i julklapp. Lägg till i beräkningen att min mamma väntade mig när hon var så gammal som jag är nu. Jag har också gjort ett "test" på facebook (säker källa) där resultatet sa att jag kunde bli gravid när som helst, om jag inte redan var det.

Den absolut sjukaste graviditetsdrömmen hade jag dock härom veckan då jag efter en rejäl krogrunda drömde att jag trodde att jag var gravid. Jag insåg ju att det inte var bra eftersom jag hade ju druckit hela kvällen! Så för att se om jag var gravid eller inte lade jag mig på rygg (i drömmen alltså) och började vika upp skinnet på magen. Sedan som om det var den mest naturliga saken i världen började jag plocka ur organen i magen tills jag kom fram till livmodern som jag givetvis höll upp vid örat och lyssnade efter hjärtslag. Efter att ha konstaterat att bebisens hjärta slog stoppade jag in allt igen. Okej..? Helt seriöst vad är det för slags dröm?!

Man skulle kunna säga att droppen kom idag då jag får ett sms av en kompis som också drömt att jag var gravid och födde barn. Till och med andra människor drömmer om det!

Så en gång för alla till världen och till mig själv, den här kroppen kommer inte att producera barn på bra länge och inga påtryckningsmedel kommer att hjälpa. Den här babyfabriken är stängd! Jag är för ung för att ens ha en biologisk klocka, den ska fan inte ticka så som den uppenbarligen gör.

Är det bara jag som tycker att reklam-musiken bara blir bättre och bättre? Snacka om att de har lyckats när går omkring och nynnar på upplev mer...

Har nyligen införskaffat en fitnessball (har alltid kallat det pilatesboll för trodde liksom att det var det som var pilates men efter att ha varit med på ett pilatespass på campushallen insåg jag att det inte var riktigt samma sak!). Vi skulle tävla ett par i klassen om vem om först kunde stå på knä på bollen utan att hjälpa till med händerna. Vår lärare sa att det varf jättelätt och att vem som helst kunde lära sig det inom loppet av två veckor. På lektionen verkade det dock inte särskilt enkelt.

Men så igår, typ tredje gången jag frsökt så gick det! Helt utan problem och nu kan jag stå länge på bara knäna! Det är konstigt att man lär sig saker så fort bara man bestämmer sig för det!  

Det finns en biblisk sak som verkligen är helig för mig och det är att söndagar är vilodagar. Då får man sova hur länge man vill, man behöver inte laga matmen om man gör det måste den vara god och framför allt är det okej att ligga på soffan och titta på tv med en godispåse. Hur ska man annars orka hela nästa vecka?

Idag har jag dock gjort något väldigt okaraktäristigt och tränat fotboll med HG-grabbarna. Det gick dock fruktansvärt dåligt så jag jag tycker det förstärker min tes om att man inte ska arbeta på söndagar!

Den som trodde att träningsvärken skulle vara borta vid det här laget hade grundligt fel! Har tvingat Jocke att massera rectus femoris alltså den raka lårmuskel som är en del i quadriceps på lårets framsida, en vanlig orsak till ljumskproblem). Han har det inte lätt min kille!

Min kropp är sargad. Mina muskler gör så ont och protesterar vid minsta lilla rörelse! Gårdagspasset tog som det aldrig gjort förut. Att vi under stavgången gjorde utfallssteg både på plant underlag och nedförsbacke gjorde inte saken bättre! Själva gången gick bra, fick in tekniken på slutet där så nu ska jag köpa mig ett par egna så jag kan fortsätta! Men yoga-övningarna på slutet var inte att tänka på. Fick sätta mig och stretcha istället.

Nu blir det ett varmt bad för att mjuka upp mina värkande muskler innan det bär av till HG!

Igår när jag gick och lade mig veks min svarta stortånagel och lossnade nästan helt. Fick dra bort den sista biten och upptäckte att under naglarna är man fruktansvärt äcklig! Hoppas att den växer ut fort igen!

Inom loppet av två dagar har jag fått höra att jag blivit grönhårig (snacka om misslyckad hemfärgning), att jag har en puckel på ryggen samt sett bilder på mig själv och insett att jag är mycket större än jag föreställer mig själv.