Har sedan länge lovat min kära vän Sara att skriva ut mina bästa tips på verklighetsbaserade böcker och eftersom jag pluggar inför prov så hittar jag de mest lysande bortförklaringarna till att för en stund lämna mina studier.

Verklighetsbaserade böcker är i de allra flesta fall brutala och otäcka. Att det hänt på riktigt förstärker givetvis dessa känslor men jag tror att det är viktigt att då och då påminnas om hur världen verkligen är. Inte minst för att inte bli övermodig och tro att det där kan aldrig hända mig. Genom att läsa om andras öden kan man också i värsta fall lära sig uppfatta varningssignaler om man själv någonsin skulle hamna i destruktiva förhållanden och sitiuationer. Genom att läsa, begrunda och tänka ger vi också författarna, alltså offren en slags bekräftelse på att de är trodda.

Jag hoppar nu över uppenbara bokval som Inte utan min dotter, Pojken som kallades det och Gömda eftersom jag tror att de allra flesta känner till dem redan.

Marina Nemat - Fånge i Teheran

Boken handlar om en kristen 16-årig flicka som härstammar från Ryssland som med sin familj i det fredliga Iran. Efter en revolution i landet byts hela styret och plötsligt byta skolämnen som matte och språk ut mot religiösa fanatikers uppfattning av koranen. Marina protesterar mot detta och hamnar i ett fängelse där skräck, tortyr och död hör till vardagen. 

Personligen gillar jag den här bäst av dem jag kommer att tipsa om, jag grät redan i prologen! Jag gillar att hon berättar hur det var att leva i landet innan upproren för idag är det svårt att tro att människorna levde i lyckliga liv i landet vi förknippar med terrorister och självmordsbombare.  

Richard B. Pelzer - En brors berättelse

Alla har vi väl (eller borde) läsa böckerna som chockade världen om Dave som var pojken som kallades det. Hur han levde ihop med en missbrukande och morbid mamma som utsatte honom för både misshandel och tortyr vilket efter en allt för lång tid resulterade i att han blev omhändertagen av socialen. Tyvärr slutar inte historien där. 

I En brors berättelse får vi veta hur livet i familjen utvecklades efter Daves försvinnande. Kvar i huset fanns fortfarande fyra bröder som i sin tur deltagit i den fysiska och psykiska misshandeln av Dave. Nu behövde de ett nytt offer och lotten föll på den yngste, Richard, som faktiskt varit en av de värsta mot Dave. I boken får vi läsa om hur han gick från att vara mammas favorit till hackkyckling, skuldkänslorna över vad han gjort nu när han själv utsattes för det och strävan efter att få vara en del i familjen. 

Jag började läsa boken med stor skeptism, trodde att det bara var en brorsa som vill tjäna lite pengar på sin brors olycka men en bit in inser man att man kan inte tänka att han fick vad han förtjänade. Han var bara en åttaårig pojke när som var uppväxt i en sådan destruktiv miljö att han knappt visste rätt från fel och bara gjorde det han kunde för att själv undkomma moderns sinnesjuka. En väldigt bra bok där man får se en annan sida av berättelsen, en sida som inte verkar ett dugg ljusare. 

Sengül Güvercile - Offrad för hederns skull

Sengül bor i Danmark med sin emigrerade familj när hon en dag träffar en kille och blir förälskad. Men han duger inte för hennes föräldrar som gillrar en fälla och dödar honom mitt framför hennes ögon. 

I boken får vi både följa händelserna före och efter det brutala mordet. Hur olyckorna bara tycks följa varandra. Fäderna som mördar i hederns namn och sedan försöker lägga skulden på minderåriga för att slippa straff, hur Sengül som redan utstått så mycket bli våldtagen på det ungdomshem hon placeras i och hur hennes brist på förtroende på andra människor påverkar hennes vuxna liv. Givetvis känns den här boken ännu otäckare eftersom det utspelas så nära hem.

I min bokhylla har det nu stått en bok i två år som jag drar mig för att läsa. Boken heter Jag överlevde! och är skriven av Mietek Grocher som överlevde andra världskriget i koncentrationsläger. Det finns så många liknande böcker men den här vet jag är bra för jag köpte boken av honom personligen efter ett av hans föredrag som han höll på min gymnasieskola. Jag har aldrig sett så många hormonstinna tonåringar sitta så tysta så länge. många av oss grät genom hela föredraget och man kan verkligen inte förstå hur någon endaste kan gå vidare efter så mycket ondska. I sommar ska jag äntligen läsa den, på första sidan har han skrivit ner hälsningen "till Emily, tack för uppskattningen och hoppas på eftertanke, kram. Det tror jag inte går att undvika!