Jag minns inte ens när mitt liv var så här kaotiskt sist! Jag har under flera dagar nu satt mig själv i isoleringscell med hunden som enda sällskap eftersom jag inte kan förstå hur jag ska kunna kombinera ett liv med nuvarande plikter! Våra lärare kom ju på den brillianta idéen att låta föregående 22,5-kurs överlappa de två 7,5 som just startat så förutom att försöka hänga med på kursstart har jag haft tre rapporter att skriva! En är klar och inlämnad med de andra två fick vi inte instruktionerna till förrän sista veckan på kursen så jag har inte ens kunna förbereda mig!

Med phösarutbildning i helgen och dömd nästa vecka så blir detta lite kritiskt och jag insåg ju att jag har en hund som inte kan mata sig själv så i sista stund fick jag tack på några fantastiska människor som hjälper till! Tack för det!

Min lägenhet har dock tagit skada av denna press och jag vägrar släppa folk genom dörren för jag är rädd att de ska försvinna i havet av damm och saker som ligger överallt! Skrivbordet ser ut som i deckarfilmer när skurkarna letat efter något värdefullt (här finns dock inget av värde förutom en halv godispåse), golvet är belamrat med saker jag inte hunnit lägga på rätt ställe, tvätten jag tvättade för över en vecka sedan ligger fortfarande i påsar ovikt, diskbänken är full av äcklig disk och dammallergiker skulle säkerligen avlida inom loppet av tre minuter. 

Till min glädje insåg jag att det inta var några lektioner idag och jag såg min chans att hinna ikapp mitt liv! Enbart en fråga kvar på ena rapporten gör att jag faktiskt kan få tillbaka mitt liv redan nästa vecka! Så jag har en sista dag i exil med ett strikt schema så att jag kan få ordning och reda och phösarutbildning på fredag!