I morse var jag beredd att sätta mig på första planet hem igen. Det var nämligen -25 när jag skulle ta mig till skolan. De andra försökte övertyga mig om att det var vackert och fint väder eftersom solen sken. Min gräns för när lanskapet slutar vara vackert går runt -15 och jag tog vädret lite som en personlig förolämpning. Hatar vädergudarna mig verkligen så mycket!? Sen kom jag hem från skolan, fick sätta på mig dubbla långkalsonger och termobyxor och traska ut med hunden. Nu hade solen faktiskt värmt ända till -17 så det var uthärdligt och jag blev faktiskt på bättre humör! Diva och jag promenerade ut på isen och hann precis med det sista solskenet för dagen (det är ju faktiskt inte mörkt förrän efter fyra numera!).