Morgonen inleddes med seminarium. Seminariumet i sig självt var riktigt tråkigt, alla hade gjort var sin bokreflektion och vi redovisade dem i små grupper och sedan skulle vi tipsa resten av klassen. Så nu har vi en boklista med bra studieböcker som vi kan använda i andra projekt och det är ju bra så kan ha varit värt det. 

Efter lunch så hade vi resurstid för examinationsuppgiften men valde att inte gå på den. Vet att det kanske inte var så smart men jag är verkligen på sista raden av vad man max får ha i text så jag vill inte gå dit och få massa nya idéer om vad jag borde skriva och källhänvisningen har de tjatat så mycket om redan så jag vet inte vad de mer skulle kunna säga för att jag ska få det rätt. Dessutom känns det ganska bra, examinationen går ut på att visa allt man lärt sig under kursen och jag tycker jag fått till det bra! Nu återstår att se om lärarna håller med...

Istället för att gå hem och tokplugga anatomi så har jag gett mig själv en studiefri eftermiddag. Inte för att lata mig utan för att få ordning på lägenheten. Det är nämligen lägenheten som tar mest stryk när jag är stressad. Sakerna hamnar liksom precis inanför dörren istället för där de ska vara så lägenheten är full av böcker, papper och golvet är fullt av använda kläder. Nu fick det vara nog, orkar inte med röran längre för jag hittar ingenting någonstans längre!

Så dagens projekt har bestått i att tvätta (kläderna hänger just nu i torkskåp) och sortera alla papper och sätta in dem i pärmar. Jag tror jag hade blivit en bra sekreterare/husa. Kommer in i något slags zen-mode när jag utför sådana sysslor, resultatet syns direkt och det känns så mycket mer produktivt än att sitta och glo i en bok. Förstår inte när det här hände, att städa har ju alltid varit det tråkigaste i världen! Har kanske något att göra med att man bor ensam och vet att man gjort det själv och gör det när man själv känner för det och inte när någon säger åt en? 

Fick en massa fina bilder av Isabell igår från vår tid i London och blev bara tvungen att lyssna på Les Miserable. Den var så bra och skulle lätt kunna se den igen! Spelar ingen roll att biljetten kostade 500 kronor, var så värt varenda krona! 

Les Miserable är the worlds longest running theatre, vet inte riktigt hur jag ska översätta så det får rätt innebörd. Den handlar om Franska revolutionen och har så många starka karaktärer! En man som skapar sig en ny indentitet efter sin fängelsevistelse och blir jagad av militären, en mamma som får prostituera sig för att försörja sitt barn som bor hos elaka fosterföräldrar, ett par som drabbas av kärlek vid första ögonkastet och vännen som är hemligt kär i en av dem och nu måste stå ut med att se dem tillsammans. Mitt i allt kommer revolutionen som vänder allting upp och ner för dem och deras liv blir aldrig som förr.

Min favoritkaraktär är Éponine, vännen som för kärleksparet samman trots att älskar bästa vännen Marius. Hon hade den bästa sångrösten, åtminstone av kvinnorna enligt mig och Isabell. Som jag grät när hon dör i Marius armar medans hon förklarar att hon alltid älskat honom trots att han aldrig verkar ha sett henne.

Måste tillbaka till London och bara gå på musikaler! Jag behöver ingen shopping, inga turistattraktioner, jag vill bara gå på teater!  Lägger in lite länkar för er som blev sugna på Les Miserable, orkar ni inte lyssna på hela skivan så lyssna på A little Fall of Rain (är från scenen jag beskrev förut), Bring Him Home (fadern ber till gud att skydda pojken hans dotter älskar även om det kostar honom själv livet), A Heart Full of Love (triangeldramat). 

Frågan är ju nu bara om jag ska vara så ambitiös att jag ska dammtorka alla ytor också eller om jag bara ska ta allt fixande idag och spara städningen till en annan dag. Får se vad jag hinner, får inte glömma tvätten heller! Ikväll ska jag lyxa till det med rena sängkläder! Lyx har fått en lite annan definition sedan man blev särboende student!