På sistone har jag känt att fler och fler förhållanden rinner ut i sanden och jag bara undrar är mina krav för höga? Hur är det möjligt när det enda jag förväntar mig är att få ett sms eller ett facebookmeddelande en gång varje eller kanske varannan månad och att jag någon gång då och då blir bjuden på festen där alla andra är bjudna. Det kan inte vara för mycket begärt, eller?

Jag har lite saker jag behöver avsluta innan jag far till norrlandsskogarna, saker som kan sluta pretty ugly. När en vän sviker ditt förtroende ska man verkligen vända andra kinden till eftersom det är en kompis eller ska man bli förbannad flera gånger om just eftersom vänner borde veta bättre? Hur illa kan man få bete sig och fortfarande kalla sig för vän?

Givetvis har jag relationer där jag inte kräver ständig uppmärksamhet, allting beror på hur man hade det från början. Bara för att jag flyttar två timmar bort vill jag inte bli fullständigt ignorerad i ett halvår när vi agerade bästisar och sågs varje dag, ja näst intill levde ihop innan dess. Och i ärlighetens namn, jag är på tok för bra och för viktig för att behandlas på det viset. Så nu ska det sura äpplet bitas så jag kan ägna mig åt allt det roliga som komma skall och alla riktigt bra vänner som gör att de sämre inte gör mig lika illa.

Och alla ni som jag anser vara riktigt, riktigt bra. Snälla svik mig inte i höst. Jag behöver er uppe i det okända! Jag är inte längre bort än facebook eller ett mess, så glöm mig inte!