Halvvägs till 42!

Igår fyllde jag 21 år! Mamma har förvarnat mig att det här är sista året jag kommer räknas som barn i släkten. Så från och med nästa år blir det inga fler presenter och bara en julklapp. Serieglädjemördare...
Men gårdagen ar konstig, det är första gången jag bor utom räckhåll för familj och vänner så blev inte firad på vanligt vis. Istället för att bli väckt med sång på morgonen fick jag väcka Jocke en kvart innan jag skulle till skolan så att jag skulle få öppna paket. Var väldigt uppskattade presenter i alla fall! Presentkort i min nya favoritklädaffär och ett halsband med rubiks kub på. Den är för övrigt hopplös att lösa! Trots att det bara är fyra rutor av varje färg.
I skolan bjöd jag på fika som traditionen lyder när man fyller år. Elizabeth var så gullig och hade med ett tårtljus till mig som hon satte i min cupcake så jag fick blåsa ut ljus på min födelsedag!
Direkt efter skolan skyndade jag iväg till HG. Emelie sa att hon inte ville tvinga mig att jobba på min födelsedag men eftersom Jocke både hade labb och skulle jobba på HG så sa jag att jag hellre jobbade och träffade servisen än att sitta ensam i soffan på min födelsedag!
Som sagt, en ovanlig och konstig födelsedag. Telefonen gick varm dock och jag hade typ 30 meddelanden på facebook när jag kom hem. Jag ska ju på här ett par år till så kanske får vänja mig lite att det kan vara så här. Och det är ju mitt eget schema som hindrar mig. Mamma och jag satt över telefon med våra kalendrar och insåg att vi kommer fira mig någon gång i början av mars!
Men som mamma sa, så här får jag ju fira födelsedagen många gånger istället för bara en dag! Det har jag faktiskt märkt redan nu en dag efter.
Farfar är ju en riktig pärla! Ett par dagar innan så smsar (ja, han kan det!) och efterlyser en önskelista eftersom jag inte skickat en redan. Ja, om han frågar ska han ju såklart få det. Idag kom det ett paket på posten från en klädaffär på internet med en jättejättefin vinterkappa som jag önskat mig sedan november! Som sagt, farfar han kan han!
Den största överraskningen var ändå när jag tog in posten idag och någon skickat mig en postkaka! Det finns tydligen ett konditori som jobbar med tårtor i brevformat. Har inte smakat än men den såg väldigt god ut. Givetvis var det Clara som utfört detta ömtänksamma stordåd och hon gjorde verkligen min dag! Har gått med ett småleende sedan jag kom hem!
Så tack tack tack alla ni som visar att ni bryr er! Blir så glad och längtar efter er där hemma!

Kommentarer
Postat av: mamma

Vi saknar dig också älskade unge! Och nu är du hälften så gammal som jag fram till maj ;)

2010-02-09 @ 21:58:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0