Idag deppar jag. Det första som hände idag var att jag totaltröttnade på mitt hår som fått härja fritt sedan urminnes tider och eftersom Luleå verkar ha den absolut dyraste frisörkåren i landet tänkte jag att jag fixar till luggen bara, Erika gör ju det själv hela tiden. Efter femte försöket att klippa snedlugg med vänster hand skrek jag i förtvivlan till Jocke som fick rädda det som räddas kunde. Så nu får jag leva med en mer eller mindre katastrof till lugg tills den bestämmer sig för att växa ut igen. 

Sedan kom det oundvikliga när Jocke skulle åka ner till södra Sverige igen. Det gick ganska bra tills jag fick veta att det bara var en minut kvar tills min buss gick tillbaka till lägenheten och hela mitt inre fallerade. Jag visste ju att jag skulle må så här, jag var beredd på det. Så nu ska jag genomlida det första hemska ensamma dygnet och hoppas att dagarna innan skolstart går snabbt och att jag snart får annat att tänka på.