Liv pågår
Loppis!
Allt möjligt
Köttbullar och prinskorv
Som vanligt åt vi skinkmacka hos mor på morgonen och vi öppnade familjens internklappar innan vi hoppade ur pyjamasen och vidare till far där Erika och jag busade med lillebror medan pappa och Lotta lagade mat i väntan på farmor och farfar. Vi åt oss tokmätta på skinka och köttbullar lagom för att däcka framför Kalle i soffan. Sedan kom tomten varpå John utbrister att det var pappa som hade kommit. Inga skådespelartalanger i sikte alltså!
Erika och jag blev tillbakaskjutsade och nu andas vi alltså en stund innan vi ska iväg på gröt och skinkmacka hos mormor och morfar. När vi återigen är mätta ska jag smyga iväg till Jocke och förhoppningsvis hinna säga hej innan jag slocknar för natten!
Morgondagen bäddar för nya familjeträffar och äventyr alltmedan jag räknar ner till det största äventyret av alla, thailand väntar!
Overkill
Med rapport och träningsprogram är det nu 5 sidor som beskriver hur en ultimate frisbee-spelare skall träna för att uppnå ökad hoppstyrka och agillity (förmåga att snabbt byta riktning) i funktionella övningar. Jag har dessutom satt ihop en powerpoint och valt ut vilka delar jag jag presentera inför klassen då jag inte tror att de skulle uppskatta en timmes föreläsning från min sida. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att vår så kallade lärare kommer bli överväldigad av en 6 sidor rapport när han tydligt sagt att han aldrig någonsin underkänt någon vilket är kod för jag orkar ändå inte anstränga mig i analys eller drunkna i läsning vid betygsättning så det är inte så noga.
Men vet du vad? Det skiter jag i! Jag har lärt mig mer idag när jag suttit själv och läst litteraturen än på alla hans föreläsningar tillsammans och styrketräning har aldrig varit så intressant som idag. Jag tror att hädanefter ska jag strunta i en föreläsning då och då och ta heldagar med uppgifterna iställer och när det ställs låga krav ska jag göra som idag. Satsa på overkill.
Winner!
Kvällen inleddes med en intervju med en eventuell praktikantjävel, hon fick svara på de vanliga frågorna. Om du var en könssjukdom, vilken skulle du vara? Vilken färg är du? Om du fick fria händer vad skulle du göra med källan och så vidare. Sedan fikade vi upp lite av det som blev kvar efter adventsförsäljningen. Jossan och jag borde ha låtit bli.
Tydligen skulle vi testas och utstå prövningar för att bevisa att vi förtjänade att vara hälso6:aer. Första utmaningen var grötätartävling! På golvet ställde de upp två enorma portioner risgrynsgröt i två tallrikar och vi var tvungna att ligga på mage med händerna bakom huvudet och äta upp gröten så fort som möjligt. Jag tycker inte ens om risgrynsgröt (om inte farmor gör den)! Jag förlorade stort! 1 poäng till Jossan.
Nästa tävling var twister, där deltog alla och Jossan vann igen. Nu kändes det hopplöst! 0-2! Hur ska jag hämta in det här?
Prövning tre var till min fasa limbo! Limbo som jag har undvikit eftersom jag är kass. Nu är det kört tänkte jag. Tydligen har Jossan probs med ryggen och jag var inte alls så dålig som jag trodde! Även om nykomlingen vann, vilket inte var så konstigt eftersom hon slog källan-rekordet, så slog jag ändå Jossan och hämtade in en poäng. Hade lyckan vänt?
Till min glädje kom sedan en utmaning jag kände att jag hade en chans på. Återigen låg vi på mage på golvet med en tallrik framför oss. Den här gången skulle vi använda sked. Det vi skulle få i oss var... Öl! Nu kände jag att jag var tvungen att satsa! Jag hade huvudet så nära tallriken som möjligt så att jag inte skulle tappa öl på vägen upp till munnen och sedan slevade! Den här gången var det min tur att vinna överlägset! Nu står det 2-2 och en utslagstävling återstår.
Tävlingen är klassikern stoppa pennan i flaskan! Nu var vi bådna illamående efter gröt och gröt som tumlats runt i våra kroppar som vikts och böjts på konstiga sätt. Ingen ville förlora nu när vi genomgått detta! Och till min lycka så vann jag!
Det jag vann var en väst! I den otroligt hemliga cermonin förväxlades det dock och Jossan fick den lediga västen. Det gör faktiskt inte så mycket. Nästa gång vi gör något hälso6igt har jag väst och jag är nu en fullvärdig medlem i hälso6! Det känns riktigt bra1
Vi är med han!
Kicki och jag inser att vi inte är så välkamuflerade eftersom det finns en tjej förutom oss på plats. Note to self, se till att åtminstone gå på en flerkönad tillställning om du kommer objuden. Efter det gick vi hem och och drack mer glögg och åt mer lussekatter. Bra kväll.
Vilken helg!
Hälso6 (där jag är med) ordnade tillsammans med 6M (som vi valt att döpa om till M6) julsittning i fredags med temat en het jul. Många klädde ut sig med mer eller ännu mer långsökta motiveringar. Själva var vi kannibaler och förklaringen var så långsökt att vi inte ens själva minns den. Vi hade ett fantastiskt öppningsgyckel då vi skrämde och provsmakade på publiken tills vi hittade en vi kunde ta upp på scenen och grilla. Vi är själva fantastiskt nöjda och hoppas alla som kom dit hade lika roligt som vi!
På lördagen var det en helt annan typ av sittning! istället för de gamla gardinerna bar jag nu Emelies otroligt vackra balklänning och mina högsta klackar (hon är nämligen ganska mycket längre än jag). Sedan var det maskeradmask på och vi bussade till hotellet där det serverades trerättersmiddag där vi fick både renskavtartar och oxfilé. Oj, vad vi åt och hur gott var det inte!? Vi satt vad vi själva kallade för barnbordet. Där satt alla som kommit utan kavaljer eller samkönade par. Längst bort ner i hörnet där vi inte skulle sabba nobelkänslan. Vi trivdes ganska bra, vi lyckades både hinna med kommentaren
-Det är för mycket mjukt, jag behöver något hårt!
och
-Kuuuk! Vart har du varit hela mitt liv!
samt välta alla flaskor och glas med ett öronbedövande klirr mitt i landshövdingens något sluddriga tal. Kanske inte så konstigt att de satte oss där de gjorde.
Under kvällan fanns det möjligthet att fotas av en fotograf och linslössen tog förståss chansen och var där fyra gånger. Nu väntar vi bara på att få hem dem!
Som vanligt glömde jag min kamera och får försöka nylta bilder av helgens bravader av dem. Snart blir det philm, sista för i år! Jag tänker unna mig chips. Klart slut!
Det kommer fixa sig till slut
Nu är jag verkligen student på riktigt. Det finns några saker som verkligen får en att inse att man är en riktigt hard core student, living on the edge liksom.
Det tydligaste är att det alltid är tomt på kontot. Jag var så stressad tidigare idag så att när finaste farmor och farfar smsar och berättar att de satt in julklappspengar på mitt konto så övervägde jag att betala tv-licensen med dem! Då kände jag att botten var nådd, snacka om trist julklapp!
Och sedan plötsligt löste sig allt! Ibland förvånas jag över hur saker som sett så bittert ut kan fixa sig till slut! Tydligen om man gick in på radiotjänsts hemsida så kan man skjuta upp betalningen så jag kunde välja att betala den 25e när jag får csn istället för 20e! Sedan så sa världens bästa pojkvän att jag skulle få student-overallen i julklapp av honom! Plötsligt var det bara vaccinationen kvar och den kan jag ju betala då! Det blir fortfarande svårt men nu är det faktiskt genomförbart och jag kan köpa en riktig julklapp!
Jag vet ju också att skulle jag ringa hem så skulle jag antingen få eller få låna pengar. Det kan till och med hända att någon som läser det här ringer och erbjuder mig pengar (vilket inte var tanken!). Och jag är tacksam över all hjälp jag får och ibland är det verkligen välbehövt, t.ex. när kurslitteraturen ska betalas eller när jag vill komma hem-hem. Då behöver jag verkligen hjälp men någonstans känner jag ändå att jag är 21, jag vill ju kunna klara mig själv. Jag är ju näst intill vuxen nu och när jag behöver be om pengar eller när jag ringer och den som svarar tar för givet att jag gör det för att be om pengar... Då känner jag mig som ett litet barn!
Mamma och jag förvånas alltid över flytet vi upplever allt oftare i livet. Hur vi på något mirakulöst sätt får saker att lösa sig med minimal insats från vårt håll. Kanske är det vår tur nu, vi har haft vår beskärda del av olycka för den här gången och får nu glida igenom lite enklare ett tag innan nästa gång något verkligt stort händer. Kanske har vi lärt oss att hantera de små problemen bättre? Hur det än är tänker jag njuta till fullo över att mitt största problem just nu är att jag kanske får äta nudlar de sista dagarna innan jul. Allting fixar sig till slut!
Tekniska fucking maskin!
Min dator stänger inte av sig, den uppför sig inte heller konstigt. Förutom den lilla detaljen att skärmen slutar att visa vad som händer. Det kommer inget felmeddelande, ingen varning utan allt blir bara svart. Däremot fortsätter spotify spela och jag hör när folk vibbar på msn. Jag ser dock ingenting. Jag menar verkligen ingenting.
Att starta om datorn hjälper inte alls, den bara startar upp med ljud så jag hör att det fungerar men ser fortfarande ingenting. Sedan när den har fått stå ett tag så plötsligt uppenbarar sig allt igen som ett mirakel! Bara för att försvinna igen utan att antyda hur länge den tänker fungera. Ibland rör det sig om om sekunder men kan lika gärna hålla uppemot en timme. Det är otroligt frustrerande att inte kunna bestämma när och hur länge man får sitta.
Jag hade t.ex. tänkt påbörja en skolinlämning men så blev allt svart. Jaha? What to do, what to do? Frågan är ju om den tänker göra så här i tid och evighet eller om den bara tänker leka försöka-få-Emily-att-kasta-ut-mig-i-snön-leken då och då? T.ex. när jag behöver använda den som mest!
Så i jul (om inte förr) ska jag ta med helvetesmaskinen till far som ska få avgöra om den ska få vila i frid (in hell) eller om den ska få tjänstgöra ännu en tid efter vissa modifieringar. Tills vidare tänker jag svära och förbanna denna tekniska apparatur som testar mitt (obefintliga) tålamod vilket resulterar i att jag trycker på alla knappar och slår lite på den i hopp om att den här gången kommer det säkert hjälpa innan jag frustrerad kastar mig med flight control (det enda mobilspelet sedan tidens begynnelse som jag har högre rekord på än Jocke) på sängen och försöker dämpa min ilska.
En vecka i söder
Jag har gjort väldigt mycket denna undervisningsfria vecka! Emelie hjälpte mig köpa julklappar till släkten, jag lekte med lillebror när jag besökte pappa och Lotta, åt lunch med mormor och morfar, fikade med massagebrudarna, åt middag på HG med Linköpingstjejerna, shoppade med systeryster följt av tacos och film, jobbat ett sittningspass på HG med obligatorisk eftersits, startat upp nya telefonen och framför allt myst med Jocke! Alltsammans var otroligt trevligt och vill göra allt igen, så snart som möjligt!
Men nu är jag tillbaka i Luleå, snällaste Kicki och Vincent hämtade upp mig från flygplatsen igår natt. Idag har jag gått som i en koma, trött efter den lnga resan och knappa sömnen. Därför blev det 1,5 timmes snoozande i sängen när jag kom hem från dagens inte så underhållande föreläsning. Efter att ha tvingat upp mig själv igen drog jag fram julpyntet min mor var så snäll att köpa mig. Det är inte så stora saker men det gör skillnad! Blev väldigt fin!
Nu går jag och väntar på att få springa över hos Klockis där Emma och Kicki kommer bjuda på sin första halv åtta kväll. Funderar på om jag skulle läsa igenom lite kurslitteratur. Samvetsmässigt borde jag ju det eftersom jag knappt öppnat en enda kursbok sedan kursen startade för flera veckor sedan men måste samla lite kraft inför det tror jag. 
Det var ganska så vackert även i södra Sverige som fick känna på vad som kändes som arktiska temperaturer i veckan!
Lappfejden i bilder
Jag passar på att visa lite bilder på lappfejdsvinnarna medan de inte är hemma!
Trevligheter i Linköping
Sedan fick jag äntligen träffa Jocke! Vi hann säkert kramas i tio minuter innan de ringde från HG där han var efterlyst eftersom han glömt att det var GA-möte idag. Så nu tittar jag på halv åtta hos mig och äter björnbär (min nya craving) innan grabbarna kommer hem och ska äta.
Kallt?
Det som är skrattretande är att mellansvenskarna (precis som jag gjorde när jag bodde här) klagar över att det är sååå kallt och sen går de omkring i leggings, höstkappa och tygskor. Klart som fan det är kallt! När vi sticker till skolan på morgonen har vi överdragsbyxor eller termobyxor beroende på om det är varmare eller kallare än -15, dunjacka, halsduk virad över näsan, vantar, mössa och vinterkängor. Sedan tar man av sig när man kommer in.
Jag börjar känna mig lite norrlänsk, när det är - 10 känns det som en varm dag och börjar vänja mig vid att det är -20. Det värsta är att alla hela tiden säger "Vänta tills det blir vinter på riktigt"! Vad då vinter på riktigt!? Första snön kom i oktober och ligger kvar och vi har haft -22 grader på nätterna! Tydligen så brukar det vara -30 på vintern så det jag upplevt hittills är mildväder...
Lugnet efter stormen
Det togs en massa kort under helgens bravader men liksom med halv åtta hos mig -bilderna ligger de i någon annans kamera och jag får vackert vänta tills dessa delar med sig!
Idag var en tung dag, tror alla behöver någon dags återhämtning efter lappfejden, till och med jag som var helnykter i helgen. Sömnbristen sätter sina spår. Vet inte hur många gånger jag nästan somnade under föreläsningen idag och när vi sedan slutat satte jag mig på en buss in till stan för att simma. Efter att ha slumrat till på bussen övervägde jag att åka med till ändhållplatsen och tillbaka istället för att kliva av vid min hållplats. Var så trött och inte ett dugg träningssugen!
Nu blev det i alla fall så att jag simmade och det var några som tog initiativ på att utöka motionssimmet så idag simmades det på fya längor och fribadades på en. Nice! Änligen fick man simma med lite tempo utan att hamna bakom någon nästan drunknande invandrare eller slow motion -simmande pensionär. Jag var för första gången långsammast i mitt spår - underbart! Hade nya pulsklockan på mig och såg fram emot att se vad dagens pass hamnade på för intensitet. Det failade dock eftersom jag inte förstår mig på den än och klickade bort allt. Men nu vet jag till nästa gång!
Jag orkar inte sminka om mig eller fixa till mig efter badet så kommer anlända ill Cornelia som är värd för kvällens hal åtta skabbig, trött och vrålhungrig. Hon har tema italienskt och menyn lovar succé!
Vintrig vardag
Vi kanske inte har så många soltimmar per dag men att de vi har är fina! 
Idag hade vi styrketräning på Helex hela förmiddagen, det var alltså dagens skola för oss! Helt okej, frågan är ju om jag kommer klara av att gå imorgon? Kicki och jag gick igenom passet vi ska hålla inför klassen också, det var väldigt tungt efter ett helt benpass men det gick. Känns som man måste veta vad man utsätter de andra för annars kommer de att vilja hämnas!
I övrigt känns skolan väldigt förvirrande nu, kursen är stor och lång med en hel del litteratur men inga uppgifter direkt kopplat till den samtidigt som alla uppgifterna ska lämnas in och examineras olika datum och inget står i ordning. Det är helt enkelt svårt att veta vad jag ska göra nu, vad jag bör vänta med och vad som ska läsas. Så nu försöker jag ta mig igenom kapitlen i kostboken men det tar aldrig slut samtidigt som inget riktigt fastnar. Jag hoppas att allt klarnar allt eftersom!
Myshelg
På lördagen tog vi hyrbilen till Haparanda och gjorde en heldag på Ikea där vi slogs med finnar och släpkärror. Jag kom i alla fall hem med en dvd-hylla, en byrå, doftljus och lite porslin. När jag har lyckats städa här hemma kanske jag kan få ett par fina bilder på hur fint det blev! Kvällen ägnade Johan och jag på att montera varsin möbel medan mamma lagade mycket god mat. Ostfylld, baconlindad kycklingfilé med sallad, klyftpotatis och Linneas fetaoströra! Och sen blev vi mätta igen!
Söndag tog vi en sväng med bilen till kyrkbyn men allt var stängt och det var kallt så vi åkte in till stan istället där vi efter en timmes iskallt strosande äntligen fick fika och sedan klippte jag mig! Så nu är det kort! Eller ja, ganska. Lite ovant, var jättelänge sen jag hade en sådan här typ av frisyr så svårt att vänja mig! Nu har jag dock hunnit med att färga också, det blev så sjukt mycket bättre! Råkade ha kvar den röda färgen för länge i håret så vissa slingor är nästan svarta. Det blev jättesnyggt och ser verkligen ut som att dt var meningen!
Sen så åkte de hem. Kändes jättetomt trots att de bara varit här ett par dagar! Jag är nog bättre på att åka än att bli ifrånåkt.
Vardagen startade snabbt igen! Ni anar inte hur hetsig en students vardag är! Idag har jag hunnit med kostföreläsning, studievägledning, simning, färga håret och trerättersmiddag hos Lina! Imorgon är det inte lugnare, tvärtom! Så nu måste jag läsa igenom en vetenskaplig artikel innan jag lägger mig.
P.S. Alla lulebor! Julsittning 10e december, kom kom! Tema: En het jul! Awesome nice!
Ett kritiskt dilemma!
Oftast dyker saker upp när man slutar leta efter saker men det finns absolut inga garantier för det. Har den dessutom försvunnit på en allmän plats kan städpersonal ha slängt den eftersom många säkert inte vet vad det är för något. Jag har dessutom börjat gett upp hoppet!
Nu till dilemmat, jag har hittat en pulsklocka av samma märke fast nyare modell begagnad på nätet. Den har en massa nya flashiga funktioner som jag saknat på min gamla och kostar 400 kr. Gogglade och insett att den modellen ligger på 1200 kronor i nypris!
Så, is i magen och hoppas på att bandet mirakulöst dyker upp? Eller tokfynda en ny och om bandet skulle komma fram försöka sälja det vidare?
Tur att mamma är på väg hit, hon är så klok min mor. Hon vet säkert hur jag ska göra!
Aj!
Nu jäklar, har sådan sjukt ond träningsvärk! Vore lättare att räkna upp de få muskler där jag inte har ont än där det gör ont! Fruktansvärt! Igår joggade jag en sväng och sedan styrketränade jag med tac-fit övningarna som Isabell och jag fick prova på i Linköping. Den gången hade jag ruskigt ont efteråt och helt slut var jag. Tydligen hade jag glömt bort det eftersom jag gjorde det nu på egen hand. Och nu gör det ont, fruktansvärt ont! Vill bara lägga mig i sängen och inte röra en fena (för det gör ont!).
Kämpade mig i alla fall ut i skogen och gick stavgång en sväng, var faktiskt inte så farligt eftersom jag gick hela tiden och höll de arbetande musklerna varma. Men nu när jag tänkte göra en massa nytta hemma, vika tvätten, diska, bädda... Det går inte! Kan inte böja mig ner, kan inte vrida på kroppen och den som försöker lura mig att skratta förtjänar att dö! Glöm träningvärk, det här är träningssmärta.
Det allra värsta är att imorgon är det dag två och jag känner hur värken blir värre och värre, inte mindre och mindre. Tyckte ni det här var gnälligt? Vänta tills imorgon!
P.S. Ja, vi har snö. Ganska mycket snö. Och kallt, nästan tio minus imorse. Det ni!
Halloween
Igår var det halloween på STUK. Kicki och jag var inte alls taggad epå det så vi hade inte tänkt låna overaller och vara elever från ett annat program men natten innan festen fick vi spel och tyckte själva att vi var jättelama så i sista stund kom vi på nya idéer! Kicki blev Ice Queen of Narnia och jag var Batmans ärkefiende Poisen Ivy. Mathias var här på besök och vi snodda snabbt ihop en piratoutfit till honom.
Kvällen blev ganska lugn och inte så mycket party utan det blev en sitta-ute-och-snacka-skit-och-titta-på-folk-kväll. Vilket just denna kväll var väldigt trevligt eftersom alla hade varit väldigt kreativa! Där fanns Sally från A Night Before Christmas, legogubben, Frankensteins monster, Zorro, pedobear, Ling, en kyckling, jättebebisar, avatarer, Hjärter Dam från Alice i Underlandet, Sailor Moon och i garderoben stod mina kära vänner Micheal Jackson och en vampyrbiten Mimmi Pigg.
Träffade på Jessica, jag är hans praktikantjävel på Hälsokällan och han tog mig med till Julle där vi käkade mackor och efter det slöt jag upp med Hinken på Fällan innan vi tog sällskap hem. Ikväll väntar första halv åtta hos kvällen, premiären går av stapeln hos Linnea. Kommer bli fantastiskt trevligt med en riktig tjejmiddag!
