Under nollep har vi haft så kallade phösare, alltså personer som varit där för att guida och leda oss genom aktiviteter och första tiden vid LTU. Under dessa två veckor har de haft overall, solglasögon och håret instoppat i en mussa. Det enda vi alltså sett av dem är näsan och ner till hakan.

Igår var vi på Spexet Svartskägg, en teater där publiken kan klappa och stampa och ropa omstart om det är något man vill se mer av och då har skådespelarna extrarepliker eller improviserar. Innan spexet började så startade låten "Bakom mina solglasögon" och alla phösare i salen sprang upp på scenen och strippade! Vi ser hur våra phösare tar av sig overall, solglasögon och mössorna men kan inte tro våra ögon! De är verkligen oigenkännbara!

När de sedan kommer tillbaka och sätter sig bredvid oss igen blir det liksom tyst och konstigt  och vi tittar på dem i smyg. Plötsligt känns det inte som att vi känner dem längre! Vi har träffat dessa människor nästan varje vaken stund i nästan två veckor och flera av dem hade jag inte känt igen om de så ställt sig rakt framför mig!

Vi ska på 3D bio tillsammans ikväll så blir lite skönt att de får dra på sig solglasögon igen. Undrar hur länge det dröjer innan vi släpper på spärrarna igen, de måste tycka det är konstigt att vi blir så skumma för de har ju alltid sett oss som vi är! På lördag ska vi dock hem till två av phösarna på förfest innan norrskensröjet så det ska bli kul, då kanske vi kommer in i gamla vanor igen!